Mossor och lavar – två oerhört lika växter

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme och skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den dessutom algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer främst på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa stundtals tycker om att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas ta bort det manuellt, inte bruka bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är emellanåt också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans fördel på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På en del platser kan mossa vara oerhört vacker eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte bara odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man få bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.