Mossor och lavar, skillnader samt likheter

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Trots att bägge grupperna t.e.x. saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i ungefär 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och där det gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Det gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar då ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt avverka mossa. Man bör dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Emellanåt kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger.

Som man kan märka av så är mossor och lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, trots att de i en del fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.